Efter några år i olika städer och byar runt om i landet gick flytten till hemtrakterna
igen och för 10 år sedan flyttade en golfpro, Marcus, och en högstadielärare, Anna, till en gård för att Anna ville kunna ha några hästar.
Flytten gick till Bustorps Gård, en vacker gammal fin gård som ligger nära stan, skogen och havet. Redan efter ett par månader flyttade de första fåren in, fem dräktiga gotlandstackor, som var 15 st innan den sommaren var slut. Stallet totalrenoverades och hästboxar byggdes och de första hästarna flyttade in. Lägenheter byggdes i en stallänga och senare byggdes även en stuga som vi hyrde ut året runt.
En kväll satt vår äldsta dotter, Lovisa, och letade efter sitt framtida drömboende på nätet. Efter lite letande hittade hon Stora Juleboda Gård i Skåne. För stort, för dyrt, för långt iväg var våra första reaktioner. Hon väckte Marcus intresse för gården och ville att vi i alla fall kunde köra och titta på den. Vi körde, körde förbi, körde runt i omgivningarna. En dag hade Marcus bestämt visningstid med mäklaren och vi åkte. Visst var det stort och fint, men mycket att göra, vi som precis gjort så mycket på Bustorp.
Vi la ett bud, fick avslag, bestämde oss för att lägga det hela åt sidan. Tiden gick och så en dag körde vi en runda till Skåne igen och körde förbi för att titta lite till. Nej, det blir inget med det sa Anna och vi körde hem och försökte glömma Skåne och Juleboda och gjorde en stor satsning på Bustorp med att installera solpanler. Det blev höst, vinter, vår och sommar igen.
Tiden gick och vi var på semester i Åre, hade vandrat upp på Åre-skutan och tog fantastiskt vackra foton över Åre i det varma vackra sommarvädret då mäklaren ringde och frågade om vi fortfarande var intresserade av Juleboda. Där stod vi och tittade ut över Åre och världen gungade till lite. Vad gör vi nu då? Ska vi överge, ge upp Bustorp som vi kämpat så med, som vi älskat så mycket? Frågorna snurrade, känslorna stormade fram och tillbaka. Många samtal, sömnlösa nätter, räknande fram och tillbaka blev vår vardag för en tid. Sedan sa vi ja, ja vi stod fast vid vårt bud, då ville inte säljarna sälja! Vad nu då? Besvikelse, ilska nu när vi börjat planera för en ny framtid i okänd bygd. Nu blev det fler samtal med mäklaren och till slut blev det affär.
Vi fick tillträde till stallbyggnad och äppelodling när handpenningen var betald. Nu kom en tid med många helgresor till Juleboda, tömma stallet på sopor, skaffa kontakter med äppelodlare och musterier, plocka äpplen och börja planera vad vi skulle ta tag i först när vi väl flyttat hit. Hösten gick snabbt. Fullt upp med att packa ner vårt liv i lådor och flytta saker till Juleboda.
1 december packades en lastbil full med delar av vårt hem och färden gick först till banken för att fullfölja köpet och sedan vidare till Juleboda. Lovisa höll i nyckeln och stunden var högtidlig. Så annorlunda det såg ut utan möbler. Vi gick från rum till rum och synade varje skrymsle av vårt nya hem.
En ny del av vårt liv tog vid och vi alla i familjen har inte ångrat flytten en enda dag hittills. Nu ska nya kunskaper inhämtas, nya marker utforskas, nya stigar trampas och nya bekantskaper stiftas.